7 Månads Saknad.

Jag vet inte var tiden har tagit vägen, den går väldigt fort men ändå inte.

Varje dag tänker jag på Teddy o varje dag gör det lika ont. Jag förstår inte hur mycket tårar man har o hur ont ett hjärta kan göra.

Jag tänker fortfarande på om veterinären inte förhastade sig, hon kände inte Teddy o det var första gången hon träffade honom.

 

Nej, jag vet. Det var rätt beslut, men det kom så fort. Det blev en chock. Rädslan som visade sig när hon sa att jag måste fatta det smärtsamma beslutet att låta Teddy somna in.

Rädslan för att bli lämnad ensam, vi hade haft varandra i 15 år o det betyder mycket.

 

Jag saknar hans kärlek, glädje, nyfikenhet, tröstande, ja jag saknar allt med honom. Han gjorde så jag kände mig trygg. Jo jag vet,, han vägde inte mer än 7 kg men han fick mig att känna mig så trygg o älskad.

 

Jag får aldrig tillbaka den tiden vi hade, men jag har korten o minnena. Men jag är så rädd att jag ska glömma hur mycket jag verkligen älskade Teddy, hur mycket han betydde för mig.

Nej, som det är nu så glömmer jag inte det, men om några år ?

 

Jag är glad att jag har honom hemma hos mig, i sitt fönster där han satt när han kunde se.

Han var kungen i området o han sa alltid till när det var någon som gick utanför.

 

Saknaden är så enorm, ensamheten så påtaglig.

Många frågar mig om jag inte ska skaffa en ny hund men dom får samma svar; Nej det kan jag inte ... Teddy lever kvar hos mig trots allt.

 

Älskade Teddy, jag saknar Dig ♥

 

 

Hans favoritplats nr 1.. I min säng =)

 

 

Hans favoritplats nr 2

 

 

Självklart skulle han prova på att vara Tomte =)

 

     

 

Jag älskade hans lilla underbett, man ser ena tanden sticka ut från munnen =)