”Vem vill ha den här sedeln”?

En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en 100-lapp. Med 200 åhörare i salen frågade han:
”Vem vill ha den här sedeln”?

Flera räckte upp handen. Han fortsatte. ”Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den”. Han skrynklade ihop sedeln till en boll.

Så frågade han: ” Är det fortfarande någon som vill ha den”?

Flera räckte upp handen igen.

Så tog han 100-kronors sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det smutsiga golvet. Sedeln var nu både skrynklig och smutsig.

”Är det fortfarande någon som vill ha den”?  frågade han och flera händer i salen åkte upp.

”Mina vänner”, sa talaren, ”i dag har ni lärt er en värdefull läxa. Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den. Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både smutsig och skrynklig.

Många gånger i våra liv, blir vi ”hopskrynklade” eller nedtrampade i smutsen, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa.

Men oavsett vad som händer så kommer du aldrig att förlora ditt värde. Du är speciell! Glöm aldrig det.

Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar”.

Alla har vi lika värde, vi är alla värda lika mycket. Vi måste stanna till o ta till oss dom som kanske inte mår så bra. Att finnas där för dom, för gör vi det,, ger vi av oss själva så kommer det alltid tillbaka på något sätt.