Skulle gå o ta mina prover som jag har gjort nu när jag äter min medicin för eksemet.. Läkaren ringde upp mig o var så konstig. Han förklarade hur proverna såg ut men sen sa han att han ville att jag skulle komma in till honom för han ville prata med mig.

Jag sa att jag blev orolig när han sa så men han försökte lugna mig. Jag fick en tid dagen efter så jag åkte in. Jag hade gått o känt mig trött o hade haft ondare i mitt bråck som jag har fått efter min operation 2019.. När jag satt där så började han skruva på sig, gned sina händer. Han började med att fråga hur jag mådde o lite annat småprat. Sen kom det lite försiktigt.. Dom hade upptäckt att jag hade fått cancer.. Så jag skulle ner till min läkare på vårdcentralen. Jag frågade varför jag inte fick komma dit direkt utan behöva åka upp till den här läkaren men så var det i alla fall tvunget att göra.

Några dagar senare fick jag en tid till min läkare o han pratade med mig. Jag frågade hur dom skulle göra.. Han sa att jag skulle få behandling o det fick jag dagen efter.

Det hade gått en tid o jag tog prover igen o väntade mig att det skulle vara bra men när jag satt hos läkaren sa han att jag inte skulle få nån mer behandling o att det inte hade blivit bättre utan värre. Jag hade kommit till stadie 4 o hade bara 4 veckor kvar att leva.

Jag skrek rakt ut.. När jag gick hem så gick jag in till ett gammalt hus,, vad jag gjorde där vet jag inte, men helt plötsligt så var mina syskonbarn där så jag berättade för dom o sen ringde jag till sonen för att berätta.. Jag pratade även med mina barnbarn o sa att jag hade blivit sjuk men jag klarade inte att säga att jag inte skulle klara mig. Men dom kom till mig trots att det var corona så jag skulle få vara med barnen så mycket jag bara kunde nu innan det var försent. Jag började berätta för dom att jag var sjuk o jag sa att jag snart skulle behöva lämna dom.. Det var så svårt att säga till dom för dom ville ringa till min läkare o säga att han hade haft fel, att jag inte hade cancer. 

När jag vaknade så sa jag högt att jag inte ville dö i cancer, jag vill inte dö alls. Men nästan direkt förstod jag att det var en hemsk mardröm, tack o lov. Det hände mer i drömmen men det var så här det gick i alla fall. 

Jag vet inte vad den här drömmen vill säga mig ? 

Hoppas att dagen blir bättre än natten.

Ha en fin dag där ute.

BE SAFE ♥

Puss I Pannan ♥

Jag hade bestämt mig för att åka till pappa för det var ett tag sen jag var hos honom, men vi brukade höras på telefonen.. När jag kommer dit så är det ingen som öppnar dörren men jag ringer några gånger till innan jag går in. Jag ropar på honom men ingen svarar, letar först på nedervåningen o sen går jag upp o där ligger han i soffan.

Det var nåt som var fel med honom, jag fick ingen kontakt med honom så jag ringde sos.. när dom kommer så ber dom mig att vänta utanför rummet men jag ville gå in o dom skrek till mig att inte göra det för det var otäckt.