Den här bilden följer mig i graven. Den har jag tatuerat in på min arm =)

 

 

I dag har det varit en jobbig dag, det är det alltid den här dagen. I dag är det 9 år sen du somnade in o jag ser allt framför mig än, vilket är jobbigt. 

 

Jag ifrågasätter fortfarande veterinärens beslut om att låta dig somna in eftersom hon aldrig har haft dig innan. Men, innerst inne VET jag att det var rätt beslut, det kände nog du oxo, du var extra mammig den dagen. 

 

Redan från första stund vann du mitt hjärta, ja du blev kungen o jag gjorde allt för dig o självklart skulle det vara så. Jag lovade dig från början att jag Alltid skulle göra det bästa för dig så länge du levde. Jag skulle ta hand om dig, älska dig av hela mitt hjärta. Ja du vann mångas hjärtan i området. Du älskade mommo, du brukade springa till hennes dörr o muffla så hon skulle öppna. Vi hade svängdörrar för du sprang fram o tillbaka. 

 

Du ville alltid vara nära, mycket kärlek skulle det vara men jisses vilka stollaryck du kunde få helt utan förvarning. 

 

Du var snäll, älskade alla, du var lättlärd o ville alltid hålla på o lära dig nåt så du fick godis. 

 

Du var inte alls som andra. Du älskade när jag dansade med dig, du la ditt huvud mot min axel o där somnade du. Jag kunde dansa länge länge. 

 

Sen ville du snutta i armvecket på mig så jag hade tandavtryck när det var färdig snuttat, men det var en trygghet för dig. 

 

Jag kan inte förstå att det har gått 9 år som jag var utan dig. Jag hade dig i 15 underbara år o jag skulle göra om allt igen bara jag fick ha dig hos mig.

 

Jag vet att du håller ett vakande öga på mig o snart kommer du på besök, jag längtar så. 

Vad jag menar med att komma på besök är att samma dag som du somnade in flög det in en stor humla i lägenheten o flög runt. Den satte sig på mig o sen på ditt gosedjur som du fick när du var bebis. Jag längtar alltid till våren o sommaren för jag vet att det är Du som kommer till mig.

 

Saknaden är så stor o tårarna tycks inte ta slut. Ibland blir jag tung i hjärtat, ja jag har såna dagar. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag säger god natt till dig när vi ska sova o jag säger alltid att jag älskar dig   

 

9 År av saknad från min lille ulltuss, men det går ganska bra ändå. En dag ses vi igen.

 

 

Teddy älskade sitt fönster där han fick sitta o filosofera.. Även Neo sitter där i dag o ser ut.

 

 

 

 

   

Neo får bulle av mommo 

 

   

Ja, tänk att jag fann en tass   

 

 

Teddy o Snobben var bästa vänner. Jag saknar även Snobben för han var den bästa katten som fanns   

 

   

Jag tittar fortfarande på stjärnorna o pratar med dig.

 

 

Det var så skönt ute. 

 

 

Gosedjuret har jag kvar o filten som Teddy använde. 

 

 

Teddys päls, jag skulle vilja göra nåt med det så jag bär med mig det.

 

 

 

Mitt hjärta.

 

 

Han älskade min mat,, här hade han ätit köttfärssås =) 

 

 

Ja,, här hade han ätit glass, han älskade glass. Han kunde äta allt utan att må dåligt. Neo kan inte äta nåt förrns han mår dåligt.

 

 

 

 

Jag saknar Dig mitt hjärta, Jag älskar Dig   

 

 

Den 6e februari 2019 fick jag åka in akut till Närakuten för jag hade såna kramper i magen o mådde illa, jag var helt slut. Jag hade gått med smärta o kramper i magen i ca 4 år o läkarna sa att det var min fibromyalgi men jag sa att detta var nåt helt annat. 

 

Så i februari när jag kom in så fick jag åka direkt ner till Akuten o där undersökte dom mig. Jag hade feber o fruktansvärt ont i magen plus att jag mådde så illa, ja det var hemskt.

 

 

I dag var det dags att gå till sjukgymnasten igen för mina tår o rygg,,, ja jag halkade ju den 22a december 2023 o jag haltar fortfarande o har riktigt ont,, ondare. 

 

Han sa att han måste undersöka mig o jag sa att det är bara att göra det du ska så vi får veta vad det är o varför det är så här. 

 

Han pratade lite först med mig o jag sa att ett par dagar nu har ischias nerven strålat ut även i hö skinka men inte som i det andra benet. Det gick som en liten sträng ner på baksidan av låret o ner till stortån o den som är jämte så det domnade bort o stack i dom.. Detta hände första gången när jag hade lagt mig o andra gången när jag satt i soffan. Så när jag berättade det sa han att ja det är ju lite konstigt med det här för det ter sig inte riktigt som det borde.. 

Jag förklarade för honom att inget gör det när det gäller mig, min kropp gör som den själv vill o har gjort sen jag fick fibron. 

 

Hur som helst så fick jag lägga mig på britsen o han kände lite, sen gjorde han olika test som han gjorde förra gången. Han märkte att det hade blivit SÄMRE plus att även högra benet/foten inte riktig var med. Jag skulle hålla emot, jag skulle trycka mm o jag gjorde så gott jag kunde o han såg på mig att jag verkligen kämpade. Han såg även på mig att det gjorde ont o han bad om ursäkt, jag tackade o sa att han måste göra det han ska göra så att det blir rätt. Han sa att jag stark som lät honom hålla på trots all värk men jag sa att jag är van o jag är inte rädd för det.

 

Sen förklarade han att jag skulle vara uppmärksam på så att inte mitt högra ben blev som det vänstra,, då måste jag ringa till honom direkt o jag frågade varför ? Jo,, då är det så att det kan bli så att om diskbråcken,,, jag kan inte förklara det men han sa att om båda benen blir så så kan det hända att jag blir inkontinent o det måste fixas direkt. Så där blev jag lite rädd faktiskt men han lugnade mig o sa att om jag hade några frågor så skulle jag ringa så skulle han ringa tillbaka.

 

Han kände ju även på reflexerna o knäna var som dom skulle o även högra foten. Men den vänstra/hälsenan visa inga tecken på att rycka till o han sa till mig att detta är inget man skulle kunna fejka så jag förstår din oro.

 

Jag sa till honom att jag orkar verkligen inte mer nu o han såg att jag hade tårar i ögonen men jag försökte blinka bort dom men några rann på min kind,,, min sjukgymnast tittade på mig o sa att han verkligen förstår mig.

 

Han ska igen prata med min läkare så han hör av sig. Ev blir det en mr-röntgen,, ja jag vet inte vad jag ska säga om det. 

 

Jag hade jätteont när jag kom hem så jag o Neo somnade o vi har sovit gott i soffan, nu ska vi förflytta oss in till sängen.

 

God natt o sov gott. Var rädda om er o varandra. Puss I Pannan   

 

 

Jag försöker o försöker att hålla humöret uppe o försöker att intala mig själv att jag mår bättre än jag gör, men det går inte så bra nu. 

 

Det började förra hösten, då fick jag börja ha vantar på mig, jag har aldrig vantar på vintern hur kallt det än är, jag har aldrig frusit. Men nu går jag med vantar på mig när jag är ute o jag är ändå så kall om händerna när jag kommer in o då har vi inte haft minusgrader än när jag har varit ute. Det blir en lång vinter. Det värker ihjäl sig i hela kroppen på mig. Det känns som jag har tandvärk hela kroppen, det värker, ilar, hugger, sticker, bränner o krampar. 

 

I går gjorde jag köttbullar till Neo,, 118 stycken blev det så nu har han ett tag. Men i dag får jag självklart betala med ännu mer värk. 

 

Jag har velat baka ett bra tag nu, jag gjorde bullar till min systerson o hans sambo för ett tag sen men det är oxo allt jag har gjort. Jag VILL baka NU !!! 

 

I morgon ska jag göra min kycklinggryta så jag har att plocka ut från frysen, men jag får se om jag klarar det så jag tar inte ut kycklingen förrns i morgon. 

 

Mina tår krampar, händerna krampar, låren krampar, axlarna krampar. Jag har sovit dåligt i ca 1 vecka pga värken. Annars sover jag så skönt, visst vaknar jag var o varannan timme men så fort jag lägger mig somnar jag om, men så har det inte varit nu. 

 

I går kväll hade jag hemsk hjärtklappning så jag kunde inte ligga kvar i sängen, fick sätta mig på sängkanten o där satt jag o somnade till en liten stund. Men jag somnade tillslut i alla fall. Jag är trött i både huvudet o kroppen.

 

Sista tiden har varit så jobbig så min första tanke när jag har vaknat är att det är många timmar kvar till jag får lägga mig igen. Ja så jobbiga är dagarna. 

 

Jag är helt slut i kroppen, har knappt nån styrka i händerna o känner mig orkeslös. Det har varit många tårar nu. Jag vill bara få må ok,, en vanlig "värkdag" för mig då ligger jag på ca 6 på en skala på 1 - 10. Det är det jag är van vid men när det är så här så räcker inte skalan till. 

 

Så nu ska jag lägga mig o mysa med Neo. TACK o lov att jag har honom o mamma, ni är det bästa jag har   

 

Äntligen, äntligen är klockan redo för sängen. Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. 

 

God natt o sov gott   

 

 

 

21 augusti slutade jag med min eksem medicin, jag måste göra uppehåll för den är bara testad på 6 månader. Men jag har ett par gånger fått äta den längre.. Men nu har jag börjat tappa så mycket hår o det är en väldigt vanlig biverkning på den här medicinen. Jag skulle slutat den sista augusti men jag valde då att sluta några dagar tidigare o hoppades på att det skulle lugna ner sig men jag tappar lika mycket hår för det o det skrämmer mig. Jag vet inte vad jag ska göra ? 

 

När det hade gått ca 3 veckor så började sprickorna komma under fötterna. Dom gör fruktansvärt ont, jag har 3 sprickor i högra hälen o 1 i vänstra. Så jag började med medicinen i dag o jag ska ringa i morgon till hudmottagningen o säga det o sen fråga om jag kan få en tid till medicinsk fotvård. Jag har haft det innan men har tyckt att jag har klarat det bra själv medans jag har ätit medicinen. Så det är bara att hålla tummarna på att jag får komma dit o få lite hjälp.

 

Jag har sen förra året längtat efter mina långa promenader, men jag har inte kunnat gå en enda lång promenad o det har gjort mig så otroligt ledsen. Förra året bröt jag ju en tå o den har jag så satans ont i än o den kommer aldrig att bli bra, har varit hos sjukgymnasten o den är invalidiserad. 

 

Sen har jag nu sen i våras fått sår ovanpå hälarna,, där man får skoskav så jag har inte kunnat ha på mig gympaskor o ta mina promenader för det skaver plus nu då att jag har fått dessa sprickor. Vad har jag gjort för att ha det så här ? 

 

Orsaken till detta eksemet är okänt !!!

 

Den här sommaren har mycket blivit sämre. Fötterna, min tå, mina sprickor, min värk, klarar knappt duscha för mina armar värker ihjäl sig innan jag är klar, när jag har duschat klart är jag helt slut.

 

Jag älskar att baka o jag har ju en ny köksassistent, min Kenwood men jag har inte klarat av att baka på ett tag. Jag bakade mycket innan o det blev helt enkelt för mycket så kroppen sa ifrån. 

 

VARFÖR,, varför är det så här ? 

 

I går bakade jag bullar till min systerson Linus o hans sambo Julia. Jag hade ont i fötterna för jag stod ganska länge o sen fick jag ont i kroppen trots att maskinen knådade degen. 

 

VARFÖR,, varför kan jag inte få ha en bra dag. Jag tar gärna lite värk,, ja som en normal dag med värk för mig då klarar jag saker o ting bättre än vad jag gör nu. 

 

Jag har ett tryck i huvudet, i öronen. Jag var hos läkaren men det var inget. Lite spray här o där så ska det bota allt. Öronen känns bättre men trycket i huvudet är kvar. Han tittade inte ens i mina ögon, han sneglade lite på dom o sa att det såg bra ut. 

 

VARFÖR,,, varför ska man bli nonchalerad hela tiden ?? 

 

När jag säger till min läkare att jag har kramper så säger han bara att det inte finns nåt att göra nåt åt det för mina prover är bra,, så jag ska egentligen inte vara sjuk !!!

 

Jag har blivit svagare i händerna o armarna, det känns så tydligt o det oroar mig. Var ska allt sluta ?

 

Jag är 57 år o har i hela mitt vuxna liv haft värk. Jag var 23 år när jag fick en arbetsskada som sen utvecklade fibromyalgi.. I 34 år har jag haft värk,, jo då jag VET att många mår dåligt men detta ligger mig närmast så det är jag som kämpar. Jag tycker att det är hemskt att andra inte får må bra, men jag kämpar oxo med detta varje dag o det tar på krafterna. 

 

Det är andra saker oxo som gör att jag mår dåligt. Nåt som jag inte trodde skulle hända som är värre än värken. Detta tar ner mig oxo o gör så att jag får värre värk, mår så dåligt. Det lär nog inte bli bättre heller. 

 

2019 förstörde läkarna min mage när dom opererade ut min gallblåsa. Den var så infekterad, förstorad, hård samt att det var nekrosfläckar på den men det sa dom aldrig till mig, det läste jag själv i min journal sen. Jag har ont i min mage dygnet runt, jag har svårt att börja mig för det gör ont o tar emot. Min bukvägg är papperstunn så magen putar ut o det bli värre när jag gör nåt då blir det en svullnad. Dom kan operera mig igen med min bukvägg men med min otur så vet jag inte om jag vågar det ? Dom har ingen muskel att fästa det i för den är paralyserad, DÖD. Så så får dom fästa det från vänster sida till den högra o där fästa den i mina revben. Många får kronisk värk i revbenen o det finns inga garantier för att det blir bra. 

Nej, jag vågar inte som det är nu. Det är som att välja mellan pest eller kolera. 

 

Jag har ingen jag kan prata med, jag har det inom mig, ibland pratar jag med mamma. Men ingen i min närhet. Men jag är van, vännerna försvann när jag blev sjuk. 

 

Detta var inget roligt inlägg men jag behövde skriva av mig lite. Dags att lägga sig igen o försöka sova. 

 

Dröm Vackra Drömmar