Jag sover till o från. Sover ett par timmar men sen vaknar jag o tänker på dig.

Jag blir både glad o ledsen när jag ser korten på dig. Glad för att jag har så jag kan titta o tänka tillbaka, o ledsen för att jag vet att det aldrig mer blir några nya kort.

 

Dom sista dagarna  har varit hemska. Du är som en snuttefilt för mig. När jag mår dåligt så gråter jag efter dig, vill krama om dig, vill pussa dig men jag kan inte.

 

Jag saknar att se dig sitta i ditt fönster. Jag hade fler blommor innan men dom plockade jag bort så du kunde få din plats där, du älskade att sitta där o hålla koll på vad som hände runt omkring dig.

 

Jag hade din urna i ditt fönster tills för några dagar sen, du fick flytta in till mitt fönster men din lykta står kvar där o visar dig vägen så att du alltid ska hitta hem.

 

Ditt hem är i mitt hjärta o kommer alltid att vara så.

 

Det har blivit bättre med tiden men det är ändå fortfarande väldigt jobbigt med den här saknaden.

 

Många tycker att jag borde "lägga av" o ta "mig i kragen", det var ju "bara" en hund.

NEJ, du var mer än så, du var min bebis, mitt allt, mitt hjärta.

 

Det har gått 3 år o 8 månader nu, jag kan inte förstå att jag har varit utan dig så länge ..

 

Tiden står stilla men åren går. Vet inte vad jag ska tycka om det.

 

Men jag är ändå tacksam för alla år vi fick tillsammans. 15 år med mycket kärlek, glädje o bus.

 

Saknar dig lille tuttenutte ♥

 

 

I många år kämpade du mot cancern. Du var så stark, positiv o glad.

Du förlorade mot den hemska sjukdomen endast 53 år , livet är så orättvist.

 

Tänk vad roligt vi hade förr när vi var ute o dansade. Vi hade så skoj o skrattade hela tiden. Det var underbara tider det.

 

Jag hoppas att du forsätter att dansa med Änglarna. 

 

Jag vet att du ser till dina älskade barn med ett vakande öga. Dom förlorade en fantastisk mamma..

 

Sov gott Älskade Susanne ♥

 

 

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig o pratar med dig. Det har varit 3 jobbiga år av saknad. Visst har det blivit lättare men det är inte lätt,,,, än. Jag vill komma till den tiden då jag kan tänka tillbaka på dig min älskade vän utan att det gör ont o utan att jag saknar dig så fruktasvärt mycket.

 

Jag tänker fortfarande på den dagen. När vi åkte förbi Åsasjön så sa jag högt för mig själv - Its a good day to die....

 

VARFÖR SA JAG SÅ ?

 

Kände jag nåt på mig ? Jag visste ju inte att det skulle sluta då den dagen o inte på det sättet.

Det var en ny veterinär som hade dig o hon sa direkt att det är palliativ vård som gäller o det var som att få ett slag i ansiktet. Jag trodde att det skulle bli som alla andra gångerna att du skulle få en salva o medicin men så var det inte. FAN vad det gjorde ont i mig, jag kände mig så misslyckad att jag inte kunde skydda dig längre.

 

Hon sa att det var dags att sluta,, bara sådär.. Hur kunde hon avgöra det på några minuter ?

Jag ångrar att jag inte frågade nån av dom andra veterinärerna om dom tyckte samma sak..

 

Du låg på bordet för hon ville ha dig där, jag fick inte hålla dig men jag stod lutad över dig, smekte dig o pratade med dig hela tiden. 

 

Jag  höll på att svimma när jag ser hur dina tårar börja rinna ner bredvid nosen på dig. 

VAD har jag gjort ?  Ja det frågade veterinären när du hade fått den första lugnande sprutan OM jag ville fortsätta ???

 

Hur fasen kan man göra nåt sånt ?? Jag ville bara skrika o säga att jag ville ta med honom hem, men jag vet att jag inte hade fått mer än några dagar med dig o jag hade lovat dig det bästa så jag fick göra som veterinären hade sagt.

 

Hon sa att det var slut nu o sa att jag kunde gå hem. Men jag vägrade att gå innan du  hade fått gå.. Men jag sa till henne att hon skulle lyssna en gång till på ditt hjärta så det inte slog utan att allt var över, o det var det.

 

Hon bar iväg dig o där stod jag i rummet med ditt koppel o grät.. Jag fick gå ut genom väntrummet o där såg dom hur rödgråten jag var. När jag kom till bilen så skrek jag rätt ut flera gånger.

 

Jag vet knappt hur jag tog mig hem.. Men jag gick direkt in till mamma o hon hade förstått att det var nåt eftersom jag inte hade svarat i mobilen.

 

Älskade vännen, du var min bästa vän.. Man säger att hunden är människans bästa vän o det STÄMMER verkligen.. Jag är så tacksam för alla åren vi fick tillsammans ,,15 år det är guld värt ♥

 

Jag hoppas att du hör när jag pratar med dig, jo det vet jag att du gör.

 

Snälla kom o hälsa på mig, jag saknar dina små steg o din närhet mot min rygg när vi skulle sova.

 

Jag Älskar Dig ♥

 

 

Den här bilden gjorde jag för många år sen till den hemsidan jag hade men den lyser upp för dig Teddy ♥

 

 

Min älskade lille vän, min bästa vän. Du finns inte längre hos mig o det gör fortfarande väldigt ont i mig. Det finns dagar som jag inte kan göra annat än att tänka på dig. När jag var så sjuk som jag var nu så fanns du hos mig, det kände jag. Jag ville bara krama om dig men det gick inte. Många tårar som jag grät var för att jag hade så ont, men många var för jag saknade dig.

 

 

 

Idag är det 3 år sen du gick över regnbågsbron till dina andra vänner, Snobben o Zimba. Jag hoppas att ni har så roligt nu o bara busar hela dagarna. Men mest av allt önskar jag ju att du var hos mig.

Att du låg jämte mig i sängen, att jag fick känna dig mot min rygg. När du kom krypande o tröstade mig när jag var ledsen eller hade värk. Då kom du o la dig på mitt bröst o där kunde du ligga länge, jag bara njöt.

 

 

Idag har jag ditt ljus tänt ♥

 

Hör du när jag pratar med dig ? Det tror jag att du gör, jag hoppas. Jag känner av dig, jag vet att du finns vid min sida o jag vet att vi kommer att träffas en dag igen, men jag vill att det ska dröja för jag har så mycket mer att vara med om som tex min lilla familj, mina älskade barnbarn, sonen o svärdottern. Lilla mamma o min syster o hennes familj.

 

Jag är så glad o tacksam för alla åren vi fick tillsammans men dom gick alldeles för fort. Jag tänker tillbaka på tiden då jag hämtade hem dig,, det känns som igår. Jag visste inte att det skulle bli roligt o mysigt att ha en liten hund, men aldrig att jag kunde tro att det skulle vara så underbart ♥

 

 

Du älskade att vara ute även att du inte tyckte om när det blev för varmt. Men jag hade alltid på takfläkten i sovrummet så du kunde gå in där, men du ville oftast ändå ligga i min närhet när jag låg ute o solade.

 

 

Du älskade din storebror Snobben. Ni lekte som två tokar. Snobben brukade alltid ligga gömd o sen hoppa fram för att hoppa på dig så du blev så rädd. Snobben kunde även ligga gömd o flyga på mina ben så jag höll på att ramla många gånger så  man fick passa sig.

 

 

Frihet ♥

 

 

Jag älskade ditt underbett, du var så söt ♥

 

       Den här bädden köpte jag till dig men du låg sällan där, du ville alltid ligga i min säng mot min rygg eller så höll jag om dig. Det saknar jag, min säng känns så stor utan dig,, trots att du ändå var så liten.

 

Jag vet att du har det bra o att vi en gång kommer att ses igen, då får jag pussa på dig.

 

Saknar dig mer än någon annan ♥

"Jag stod vid din säng i natt, jag kom för att titta till dig jag såg att du grät och hade svårt att sova.
Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår.
Det är jag, jag har inte lämnat dig, jag har det bra och mår bra.

Jag är här hos dig.

Att säga adjö till sitt älskade husdjur är fruktansvärt jobbigt. Det spelar ingen roll om din familjemedlem levt ett långt och lyckligt liv.

Att behöva ta med sin älskling till veterinären för att göra slut på lidandet är något som många inte klarar av.

Jag minns själv när vi skulle avliva vår familjehund, det är bland det värsta jag någonsin behövt göra. Men jag fanns där vid hennes sida in i det sista.

Och jag försökte att vara stark för henne. För jag visste att hon skulle bli orolig om jag var det.

Efteråt brast det och jag grät i flera dygn, men jag visste ändå att hon var på en bättre plats. En plats där hon inte hade ont längre.

Men tyvärr så väljer inte alla djurägare att vara med in i det sista. De klarar inte av att se sitt husdjur somna in och låter veterinären ta hand om avslutet.

Nu har en veterinär som vill vara anonym valt att dela med sig av vad han tycker om det. Och det är verkligen hjärtskärande.

 

Så här skrev han:

”När du är djurägare är det oundvikligt, nästan alltid, kommer ditt djur att dö innan dig. Så om och när du behöver ta ditt djur till veterinären för ett humant, smärtfritt avslut vill jag att du ska veta en sak.

 

Du har varit mittpunkten för dem i HELA DERAS LIV!!!! De kanske bara har varit en liten del i ditt, men all familj de har är du. Det är ett värdelöst beslut varje gång, det finns inga undantag och det är fruktansvärt för oss människor att förlora dem. Men snälla jag ber er LÄMNA DEM INTE.

 

Låt dem inte dö i ett rum fullt av främlingar på en plats de inte tycker om.  Det ni måste veta som de flesta av er inte känner till är att DE LETAR EFTER DIG NÄR DU LÄMNAR DEM!!!!

 

De söker av varje ansikte i rummet i jakten på ett som de älskar. De förstår inte varför du har lämnad dem när de är sjuka, rädda, gamla eller döende i cancer och de behöver tröst.

 

Var inte en fegis för att du tycker at det är för jobbigt för DIG, tänk på vad de känner när du överger dem när de är som sårbarast och människor som jag är kvar för att försöka göra vårt bästa varje gång för att trösta dem, göra dem mindre rädda och försöka förklara varför du inte kunde stanna.

 

 

Från en trött veterinär med krossat hjärta.”

 

 

När man skaffar ett djur så ska man göra allt för den/dom. Man ska skämma bort dom, ta hand om dom på allra bästa sätt. När man får dom som valpar/ungar så är det upp till ägaren att lära dom allt.. Man ska alltid finnas vid deras sida o det gäller även när man måste ta det svåra beslutet att låta dom somna in...

 

När Teddy somnade in, när han fick den blåa sprutan som gjorde så att hjärtat skulle sluta slå började hans tårar att rinna o jag blev så ledsen o det gjorde så ont i mig. Han hade fått så mycket lugnande innan så han var inte medveten om vad som hände,, sa veterinären men det kändes ändå som att tårarna var för att vi skulle skiljas åt.. Den synen försvinner inte från min näthinna utan jag ser den så gott som dagligen, det var fruktansvärt att se.

 

Det kom som en chock när veterinären sa att han skulle få somna in, jag trodde att han skulle få lite medicin som vanligt så jag var inte alls beredd, men på nåt konstigt sätt var jag det nog lite ändå för när vi åkte in till stan så sa jag högt för mig själv " Idag är en bra dag att dö"  Varför jag sa så vet jag inte ? Men det blev Teddys sista dag.

 

Veterinären sa att jag kunde gå ut om jag tyckte att det var jobbigt men jag sa att jag aldrig nånsin skulle lämna honom ensam, att han skulle vara utan mig när han aldrig hade varit det innan hos veterinären. Han var jätterädd när han var där o jag kunde lugna honom genom att prata med honom o smeka honom. Han litade fullt på mig, så varför skulle jag svika honom hans sista tid tillsammans med mig ? Nej nej nej aldrig.

 

Veterinären lyssnade på hjärtat o sa att det inte slog mer då bröt jag ihop, jag ville inte att Teddy skulle höra mig,, att jag var ledsen för att göra honom orolig, men jag VET att han kände att jag var ledsen för han kunde läsa av mig som ingen annan.

 

Jag stannade kvar, jag klappade honom, sa förlåt att jag inte kunde göra mer för honom o sa att vi ska ses en dag o jag hoppas att du väntar på mig o tar emot mig med all den kärlek som jag alltid har fått.

 

Veterinären frågade om jag ville gå först o lämna honom i rummet men det ville jag inte. Jag ville att hon skulle ta med honom för att han inte skulle ligga där ensam. MEN jag ville att hon skulle lyssna på hans hjärta en gång till så att det inte slog o det gjorde hon, han hade somnat in för gott.

 

Lämna inte era djur, var med dom in i det sista. Jag förstår inte hur man kan göra nåt så hemskt som att man lämnar ut dom på det sättet ?

 

Jag saknar min Teddy varenda dag o jag vet att han känner av det, han finns hos mig o jag vet att vi kommer att träffas en dag igen..

 

Teddy, jag saknar dig. Jag älskar dig ♥