I dag fyller du år lilla gubben men det får jag tyvärr inte fira med dig. 

Trots att det har gått 6 år sen du somnade in så saknar jag dig varenda dag.

Ja, jag saknar både dig o Snobben men ni har det säkert roligt tillsammans där ni är.

Mammas älskade lilla Ängel ♥

Det var inte bara du som var beroende av mig,, jag var det av dig oxo. Jag behövde dig lika mycket som du behövde mig. Du gav mig alltid kärlek, trygghet o glädje. 

♥Grattis Älskade Teddy på din födelsedag ♥ 

I dag för 5 år sen var det en vacker dag. När vi åkte förbi åsasjön så gjorde solen så det såg ut som det fanns miljoner diamanter i sjön, allt bara glittrade. Du låg på golvet där fram, jämte mig o var orolig för du förstod att du skulle till veterinären. Ju närmare vi kom där desto oroligare blev du. När jag tog ut dig ur bilen så klamrade du dig fast vid mig o ville int släppa taget. Jag ville inte heller släppa dig. 

Men det blev inte alls som jag trodde. Jag fick åka hem utan dig,, med ett tomt koppel. Jag fick en chock när hon säger till mig att det är slut för dig, att du måste få somna in. Jag höll på att skälla ut henne o fråga vad hon menade. Men, dina tumörer hade blivit cancer.. Jag skulle få ta hem dig några dagar o sen åka in med dig, men jag sa det till henne att då får du aldrig se oss mer. Jag hade lovat dig från första dagen att jag skulle lyssna på om veterinären hade något att säga till om o där var vi nu.

Jag kan fortfarande se när du ligger på britsen för jag fick inte hålla dig o det blev jag arg för men jag ser hur dina tårar börja rinna på dig o jag blev så ledsen så jag började må illa. Hon frågar mig sen när du hade fått ditt lugnande OM jag ville gå vidare med detta. Vilken jävla dum fråga !!! Hon hade precis sagt att det var palliativ vård som gällde, ett par dagar så därför skulle vi göra det NU. Munnen sa ja men hjärtat skrek NEJ NEJ NEJ ta honom inte ifrån mig.  Teddy, jag kunde inte göra nåt mer nu. Jag har skyddat dig i 15 år o jag skulle fortsätta göra det bara jag fick ha dig hos mig. Jag böjde mig ner o viskade förlåt mamma kan inte hjälpa dig längre, jag vet inte vad jag ska göra ? Förlåt. Tack för att du har varit min allra bästa vän i 15 underbara år. Tack för att du har tröstat mig, tack för att du har fått mig att må bra,,att skratta. Tack för alla mysstunder, allra mest när vi har dansat då har du haft ditt lilla huvud på min axel o där kunde du ligga hur länge som helst. Tack för att du hjälpte mig när jag var ledsen, du tröstade alltid mig när du såg att jag inte mådde bra. Ja allt detta viskade jag till honom när han låg på britsen. Du var borta, men tårarna trillade på dig o det gjorde så ont i mig. Jag kommer aldrig att glömma den synen. 

Det finns nog ingen som kan förstå hur mycket jag saknar dig. Hur ont det gör i mig, att ha varit utan dig i 5 år. Dom här åren har varit hemska. Jag brukar titta på stjärnorna o prata med dig. Ja jag pratar med dig varje dag o säger att jag älskar dig.

Du var min lille filosof. Du älskade att sitta i ditt fönster o titta ut. Hålla koll på vilka som var utanför.  

Du var så söt med ditt lilla underbett o din lilla tand som alltid syntes =)

Ja det var precis så här det var. Jag mådde inget bra o jag hade sån hemsk värk. Men en dag så bestämde jag mig för att skaffa en liten hund, o det blev Du. Jag fann verkligen en tass o vi har haft det så bra hela tiden.

Du är bara så underbart söt ♥

Här satt du i andra tankar väldigt länge, ja du hade din egna lilla värld.

Min älskade lille vite tuttenutte ♥

Jo, det går ju att prata med dig o jag vet att du hör mig. Jag vet att du är glad för min skull nu när jag har Neo som är en underbar hund. Jag tror på nåt sätt att du har varit med o bestämt detta med mormor för ni båda vet hur dåligt jag har mått.. 

Jag är mest ledsen över att inte kunna få krama om dig, dansa med dig eller få nya minnen tillsammans med dig. Det blir hela tiden samma bilder som jag får lägga upp för jag har inga nya. 

Jag vet att du har det bra nu, o vi kommer att träffas en dag,,, senare,, inte nu. 

Nu ska jag o lille Neo få många år tillsammans o jag tänker på att du är med oss.

I dag är det 5 år sen du lämnade mig. Vi hade det underbart tillsammans. Ja, jag gråter mycket för jag saknar dig men jag börjar mer o mer se det glada vi hade. 

Min älskade älskade Teddy. Jag vet att du alltid hittar hem till mig o jag vet att du alltid finns för mig. 

Saknaden är stor. Älskar Dig Teddy ♥

Jag måste bara visa upp lille Svante igen. Han är så underbart söt o han var så fantastisk när han var hos mig. Han uppförde sig exemplariskt, inga som helst problem. Han hade massor med kärlek som han gav mig, han var även full av bus.. Mammas väninna har sån tur som har fått tag i en sån underbar hund. 

Jag trodde aldrig att någon skulle komma i närheten av hur Teddy var för han var perfekt i mina ögon. Han var mitt allt, han gav mig allt o han fanns alltid där för mig. Men,, Svante kommer i närheten o om jag skulle skaffa en ny hund nån gång så vill jag gärna ha en blandning av Teddy o Svante ♥

Men,, om jag skaffar någon ny liten sötnos så ska det vara en tik o hon ska heta Mitzie. Farmor o farfars hund hette det o hon var en vit pudel. 

Ja, det är fruktansvärt tomt utan Teddy. Från att ha fått ha honom i 15 underbara år till att jag måste leva ensam, det är inte roligt, det är tufft o väldigt ensamt. Så, Teddy gjorde väldigt mycket för mig..

Jag saknar Teddy ♥

Jag hade ett hemskt år ,, det var fruktansvärt på många sätt o vis.. MEN jag hade även bra dagar, men återkommer till det sen.

Jag hade i 3 år gått med kramper i magen som strålade ut på högersidan o lite bak i ryggen. Har tagit upp det med läkaren flera gånger men dom har bara viftat bort det att det är min fibromyalgi men jag har sagt att det är nåt helt annat det är inte min fibro.. Men jag får ju lita på vad dom säger för dom är ju läkare,, eller ?? Om jag hade fått komma till min läkare så tror jag att det hade gått bättre än det gjorde, men nu får jag inte veta det.

I februari hade jag ont igen men jag väntade ut kramperna som jag alltid har gjort. För 2 år sen när jag var i Fuengirola hos mamma så fick jag värsta krampen men den försvann efter ca 30-40 min men efter det blir jag helt slut.

Den 6 februari hade jag fruktansvärt ont men jag var ändå tvungen att åka o handla så det gjorde jag. Men det var precis att jag tog mig hem.. Jag orkade inte laga nån mat utan värmde till lite tomtegröt men kunde inte äta den för smärtan var nästan olidlig o jag började må illa.. Jag ringde till mamma o pratade med henne lite o hon sa att nu får det banne mig räcka nu åker vi in o jag kände ju att jag började få feber oxo. MEN nu är det så att man inte får åka in utan måste ringa 1177 innan o där satt jag i kö i ca 55 min innan jag kom fram men sen var det bara att åka in till Närakuten.. Där hjälte dom mig direkt o sen fick jag gå ner till vanliga Akuten o där konstaterade dom att jag hade en kraftigt inflammerad, förstorad, hård gallblåsa med massor med stenar... Där sa dom till mig att hade jag väntat ett par dagar till så hade det brustit o det hade slutat illa. På fredagen den 8;e blev jag akutopererad där dom planerade med titthål men det gick inte för det blev en riskfylld operation så dom kallade till fler läkare, det tar i regel 1½ timme men detta tog 3½ timme o det var svårt att fästa gallgången för den var så kort men det gick tillslut. Jag fick dränage in i buken för det läckte så dom tömde mig flera gånger om dagen.. Jag fick blodförgiftning, hög feber 40,6 o en sänka på 561 o den ska ligga på under 5, så där höll jag oxo på att inte klara mig. Efter 3 veckor läckte det fortfarande så jag fick åka till Linköping o få ett nytt dränage in i levern, gallgången o ut i tarmen. Tillbaka till Ryhov, första omgången låg jag inne 5 veckor, jag kommer knappt ihåg dom första veckorna o det är skönt det.

Jag fick komma hem o jag var så orolig att nåt skulle gå fel. Men jag hade hemsjukvård som kom o spolade mina dränage så det kändes tryggt o sen fick dom byta mina plåster på mage. Jag fick inflammation i såret oxo så dom fick öppna upp snittet o ha det öppet men plåster på detta som dom tvättade oxo o la ner gasbinda i,, o det gjorde så ont. Tänk er själva att trycka ner gasbinda i öppna sår... Jag började ju tappa mer än hälften av mitt hår pga att jag blev så sjuk, kroppen slogs ut men det har kommit tillbaka nu...

Jag hade svårt att komma igen för kroppen var helt slut. Jag orkade knappt gå runt mitt hus här o det är inte stort. Jag skakade, var matt o kände mig yr o svimfärdig länge.. Nu har det blivit mycket bättre men jag känner ibland att det inte är ok än.. Men jag är så glad att jag har kommit så här långt som jag har gjort.

Sen i somras small det till i båda öronen, som om nån drog ner persiennerna o det smäller till o jag blev så yr... Jag kunde knappt gå o jag började må illa, jag kände mig stupfull.. Jag ringde till VC o frågade om det kanske kunde vara öroninflammation för så blev det en annan gång men dom kunde inte säga säkert så jag skulle höra av mig nästa dag. Men på natten blev det så illa så jag kom inte ur sängen, jag fick ringa in till mamma o be henne hämta min rullator i förrådet, sen fick hon hjälpa mig till toan. Hon packade en väska till mig ifall jag behövde åka in men jag sa att jag skulle försöka sova, men det tog tid innan jag lyckades för hela rummet snurrade även när det var mörkt.  Jag kom på sen att jag säkert hade fått kristallsjukan men det sa jag inte när jag ringde VC igen för man ska aldrig ställa sin egna diagnos men jag fick en tid o den läkaren hade ingen aning om hur  han skulle göra men läste sig till det på nätet så det blev mycket mycket värre medans han snurrade o vred på huvudet innan det blev något bättre. Det tog oxo ett tag innan det blev bra o idag känner jag inget mer än min vanliga yrsel tack o lov.

Att sen behöva kämpa med mitt kroniska tyloiska eksem som jag har  haft länge nu är oxo väldigt tufft. Jag har så stora långa o djupa sprickor under fötterna o i händerna o det gör så förbannat ont så fort jag måste gå på fötterna eller när jag måste använda händerna. Fick en medicin ,, Neotigason men den fick jag sluta med för en av biverkningarna var att man kunde tappa håret o iom att jag gjorde det då jag blev sjuk så ville läkaren inte att jag skulle fortsätta med den.. Men nu har jag fått en ny medicin Toctino o där är en vanlig biverkning att tappa hår så nu är jag så rädd att jag ska tappa det igen, men då är det bara att sluta med det. Jag har fått hur måna salvor som helst så jag vet knappt vilken jag ska ta, salvor o andra smörjor. Jag vågar inte hoppas på den här medicinen. 

Det är en daglig fajt med min fibromyalgi som jag får dras med dygnet runt. Musklerna vilar ju inte  utan jobbar hela tiden. En normal dag har jag normal värk vad nu normalt är ? Sen har jag mina skov som jag gärna är utan.. På detta så kommer även att man sover dåligt o alla andra saker som hör till som jag inte orkar dra upp nu.. 

Trots att mitt år har varit för jävligt på många sätt o jag är helt slut så har det ändå funnits dagar som har varit underbara.. Att jag blev bättre från operationen även att det tog tid..

Att jag fick komma ner till mamma i Fuengirola o bara vara.. Visst hade jag sprickor under fötterna men dom var inte så illa utan att jag kunde gå,, men jag plåstrade om fötterna innan. Jag älskar att få komma till henne, min själ mår så otroligt bra även att värken alltid knackar på dörren..

Något som både har varit dåligt o  bra är att jag har knappt kunnat ha mina älskade barnbarn Liam o Jack förra året,, jag har gråtit o tyckt att allt har varit så orättvist. Alla andra kan o får men jag har inte kunnat eller fått nåt.. 

Men dom gångerna jag har haft dom hos mig har varit underbart, dom fyller mitt hjärta med kärlek, mys o bus o det är det bästa som finns ♥

Något som har varit väldigt jobbigt oxo när jag har varit så sjuk är att jag har saknat Teddy mycket mer än vanligt. Han var ju som min snuttefilt, mitt allt. Det var han o jag i 15 underbara år ♥

I allt detta jobbiga som har hänt så är jag så tacksam för att jag lever. Att mina nära o kära mår bra, det är allt som betyder något.

Jag är så tacksam för all hjälp som jag har fått ,, främst av mamma. Jag älskar dig ♥

Alla som har ringt, skrivit, skickat blommor o kort. Alla ni finns i mitt hjärta.

Ja, jag vågar inte önska mig något för det blir oftast tvärtom så jag låter bli.. Men jag önskar er alla där ute ett underbart 2020 ♥

Bye bye 2019 Välkommen 2020 med nya utmaningar..