Förra veckan fick jag ett brev med posten om att jag hade fått en telefontid till min läkare här på VC... Jag blev lite orolig för jag förstod inte varför jag skulle prata med honom ? Var det nåt galet när jag var hos honom sist ? Var det något fel på proverna ? Nää,, jag tog inga prover då så det kunde inte vara nåt med dom.

 

Jag ringde till VC o frågade varför jag hade fått den tiden så sskan skulle ta reda på det o återkomma till mig. Hon ringde dagen efter o sa att det inte var nåt att oroa sig över,, ja det var så läkaren hade sagt för han vet att jag blir lätt orolig nu för tiden.

 

Idag ringde han o vi pratade en stund. Det var Kirurgen som ville ha en uppföljning om mitt mående så det blev jag glad för.. Vi pratade om mycket o jag tog bla upp att jag tappar fruktansvärt mycket hår o mina naglar går sönder för minsta lilla.

 

Han förklarade att det var kroppens sätt att reagera så här pga att jag var så sjuk. Han påminde mig igen om att det höll på att sluta illa. Jag skulle inte oroa mig alltför mycket. Vi skojade om att jag skulle bli flintis, det är så bra med min läkare för vi kan skoja till det o även vara allvarliga. Han ville i alla fall att jag skulle åka ner o ta prov på min sköldkörtel, dom tog prover på den i feb men han ville ha ett nytt prov så jag åkte ner innan. Jag frågade även om jag kunde ta till flera vitaminer o han sa att det finns multivitamin så jag pratade med dom på apoteket.. Han förklarade att det finns olika stadier när det gäller håret, jag ska se om jag fick det rätt... Tillväxt, vilande o sen att man tappar håret.. Först växer det ju o sen liger det vilande lite o sen tappar man håret. Nu har min kropp slagit bort detta för att ta hand om resten av kroppen så därför tappar jag håret.. Det är så skönt att få prata med min egna läkare, jag känner mig trygg o lugn. Han betyder så mycket för mig.

 

 

Det blev den här pyllan,, jag ska ta en om dagen så nu hoppas jag att det kommer att hjälpa mig.

 

När man sitter i väntrummet till provtagningen så finns den här tavlan o jag tycker att den är hemsk. Jag ryser bara jag ser den,, den ser ut som DÖDEN..........

 

 

När jag ändå tog prover idag så frågade jag om dom inte kunde ta proverna som hudmottagningen vill ha varje månad, men det fanns inga inlagda den här månaden.. Konstigt för jag har ju fått papper på det. Ringde till Hud innan men dom hade stängt så dom ska ringa mig i morgon.. Även salvan Salsyvase 2% finns inte längre så dom måste skriva ut nåt annat till mina fötter för nu är dom hemska. O det är oxo ett försvar från kroppen att den inte tar hand om fötterna så nu har jag sprickor o flisor.. Ont ont ont.

 

Ja,,, då är det dags igen för en sövning.. Den 23;e ska jag in igen för att vidga gallgången med en ballong... Det är redan nästa vecka o jag är så nervös.. Jag pratade med Cornelia på KA o hon skulle följa med mig ner till op för att se om dom inte kan söva mig genom nålen istället för att få masken i ansiktet,, jag får panik o kan inte andas. Det är hemskt.

Först ska jag ta prover o sen ska jag till avdelningen.

 

   

Det är så skönt att få komma till samma personal för där känner dom till mig så det är det enda som känns tryggt. Jag saknar dom faktiskt, för dom var i mitt liv ganska länge o är fortfarande =)

 

   

Jag har fått spinn på mina orkidéer så jag är så ledsen. Dessa två har inte fått spinn på sig så jag har ställt dom på bordet istället. Jag har tvättat dom andra i såpa så jag hoppas att dom ska klara sig, annars får jag köpa nya. Ja det kanske är dags att göra det ändå.. Men dom får stå där så länge så att dom inte blir smittade.

 

Idag bjöd mamma på våfflor med grädde, sylt o blåbär, det var så gott. Jag åt faktiskt 3 st..

 

 

   

Min goa systerson Linus o hans söta flickvän Julia var oxo där. Men jag fick gå in när jag hade ätit för jag hade ont i kroppen, blev så trött o skakig så jag fick lägga mig. Jag somnade efter en stund o det var så skönt. Det var precis vad kroppen behövde. Mamma väckte mig när hon knackade på fönstret, hon kom in med mat tills i morgon så det  behöver jag inte tänka på, gott gott..

 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

 

Puss I Pannan ♥

 

 

 

Idag är det exakt 3 månader sen jag fick åka in akut med smärtor i magen, sidan o ut i ryggen. Ingen läkare hade tagit mig på allvar när det gällde den här smärtan utan skyllt på min fibromylgi, så hade jag det i över 2 år.... Hade jag fått gå till MIN läkare så hade han lyssnat på mig o jag hade kanske kunnat undgå att må som jag gör nu.

 

Jag har hela tiden haft bra personal som har hjälpt mig på KA o även här hemma med hemsjukvården, dom är underbara o jag är så TACKSAM för all  hjälp jag får.. Vänner på nätet är jag oxo så tacksam för.

 

Mest tacksam är jag för mamma som ställer upp o hjälper mig hela tiden. Ja, nu har hon fått hjälpa mig att städa längst ner på toastolen för jag har svårt att böja mig så, det klämmer i magen,, dränaget klämmer på insidan...

 

Jag höll på att inte klara mig. Hade jag kommit några dagar senare så hade jag inte suttit här nu. Hade inte blodförgiftningen gått över så hade jag inte suttit här, så ja,, jag är tacksam för allt hjälp jag har fått på KA.

 

Jag själv tycker inte att jag har kommit så långt på 3 månader, eller jo det kanske jag tycker men jag är otålig o vill kunna göra mer än jag kan ..... Jag vill inte bli helt slut när jag har duschat, eller fixat håret. Att ta på mascara efter att jag har fixat håret går inte för jag skakar som ett asplöv så jag måste vänta. Allt tar på krafterna. Sen har jag haft en svacka med mycket fibrovärk som har tagit ner mig ännu mer.

 

Jag är orolig över nästa ingrepp som ska hända. Dom ska vidga gallgången igen med en ballong, sen verkade det som att det skulle bli nåt mer efter det ?

Jag har sån ångest över masken som dom sätter i ansiktet ,, jag får ingen luft, jag får panik o det ligger o gnager i bakhuvudet på mig redan. Det förstör så mycket för mig att behöva gå o vara rädd för masken. Jag ska ringa o prata med Cornelia,, sskan,, hon är underbar. Hon kanske kan ta upp detta med läkaren så dom kan söva mig genom nålen i handen ? Det kan göra så satans ont, det känns som handen brinner upp o spricker, som att den exploderar. Sist dom sövde mig på det sättet så skrek jag högt o sen tuppade jag av. Men jag somnar heller på det sättet än masken.

 

Det är jobbigt nu, jag gråter o känner mig nere. Det är svårt att ta sig upp när det är så här.

 

 

 

Idag fick jag burkarna som jag beställde, hoppas nu att jag ska få lite bättre naglar o att jag inte tappar så mycket hår.. Man tar 1 kapsel / dag o jag hoppas att dom ska gå bra till mina mediciner.

 

Ja ni ska få se hur mycket jag tappar.. 

 

 

Så här mycket har jag tappat på FEM dagar.. Ja det är sant, det försvinner mer o mer o snart är jag väl skallig. Jag tappade ju jättemycket hår när jag hade gjort min magsäcksoperation, när jag gick ner så mycket i vikt o fort då tappade jag mer än hälften av håret. Men när det växte ut så fick jag jättefina krullor, som tyvärr inte finns kvar längre. Kan skymta några nån gång =)

 

Innan i kväll så ringde mobilen, det var Gunnel som jag delade rum med på KA.. Hon ville  bjuda ut mig o mamma på lite fika så vi ska åka till henne på fredag eftermiddag, det ska bli så roligt att träffa henne. Hon gjorde oxo samma operation som mig o hon mår jättebra, som tur är.

 

Skönt att det snart är läggdags, det har varit en uschig dag. Trist väder, regn o hagel, kallt o blahaigt. Jag vill ha varmt o soligt, håller tummarna att solen tittar fram snart.

 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

 

Puss I Pannan ♥

 

  

Dagen idag har även den varit jobbig. Men den har ändå varit något lite bättre än igår. Läkaren hade skrivit ut medicin så jag fick åka till apoteket. Sen gick jag in till Konsum I NHR o köpte lite godis för jag ville åka upp till bröderna bus o få lite kärlek. Jag stannade en stund o det var så mysigt, dom blev glada när jag kom o då hade dom inte sett godispåsarna än =)

Självklart blev dom så glada för sitt godis.. Ikväll hade Liam disco ,, jag hoppas att han hade roligt o att han kunde köpa nåt gott.. Det är ju så man gör,, man köper godis o nåt att dricka o sen busar man lite,, dansar ? Njaaäääeee, det kanske man inte gör i alla fall inte om man frågar om han har dansat.. Dom är nog lite blyga i den åldern, han ska ju fylla 11 i år. Herregud vad han har blivit stor men lille Liam ♥ Lillknas ska ju fylla 7 år o han har växt till sig o blivit stor oxo ♥

 

Hur som helst så åkte jag hem till Ica o handlade lite, åkte även ner till Konsun o handlade där innan jag åkte hem. Jag var helt slut när jag kom hem. Mamma hade lagat kycklingfilé med potatisgratäng så det var så gott.. När jag hade ätit så la jag mig på sängen o sen somnade jag..

 

Jag vaknade av att mobilen ringde o jag hörde barn som fnittrade i andra änden o sen la dom på, det var skyddat nummer. Men efter en stund så ringer Liam o sa att det var han.. Jag sa att det var roligt att han busade så o sa till honom att fortsätta busringa lite till =)

 

Javisst ja,, innan jag åkte o handlade så var jag inne hos mamma o skulle fixa till hennes mobil,, bank-id men det ville sig inte. När jag pratade med banken så sa hon att jag var tvungen att ladda ner firefox för det gick inte att fixa det annars men det är åt skogen fel, man ska inte behöva ladda ner nåt för man går ut på nätet.. Hennes gamla mobil är fortfarande igång o där funkar bank-id så jag får nog ta bort det först o sen försöka, jaja det blir bra det oxo.

 

Jag ber om ursäkt att jag inte har svarat på era kommentarer, men jag har inte orkat,  haft kraft att ta tag i det .. Men jag har svarat på några nu o jag ska svara på alla sen vart efter, ha tålamod ♥

 

Javisst ja,, jag måste ju bara säga att jag har fått en ny spricka under hälen,, kul ? Nää inte alls.. O min fibro är åt skogen ....

 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

 

Puss I Pannan ♥

 

 

Jag hade ju en tid som jag skulle tillbaka för en ny operation o den var på skärtorsdagen. Dom skulle vidga min gallgång med en ballong o jag skulle sövas. Detta gjorde dom inne på röntgen med narkosläkare o allt som hörde till.

 

Jag har sån skräck när det gäller trånga utrymmen o när allt kommer emot mig.. Det är likadant med masken som jag fick andas i. Jag skulle först andas ut den luften jag hade i lungorna för att få in ny luft. Att andas in gick bättre än att andas ut, man kom bara till en liten utandning så tog det stopp o jag var tvungen att ta i o jag fick panik så jag började hyperventilera, tårarna rann på mig, hjärtat höll på att hoppa ur kroppen på mig, det var fruktansvärt. Jag får panik när jag inte kan andas ordentligt. Det tog en bra stund, ja det är inte bara jag som tyckte det för det tog en ganska lång stund innan dom släppte på sovmedlet, jag höll fortfarande på att hyperventilera, andas ytligt för det gick inte på nåt annat sätt. Jag somnade tillslut tack o lov, det var gräsligt, hemskt, fruktansvärt, jag får hjärtklappning bara jag tänker på det.

 

Jag låg på uppvaket några timmar sen fick jag komma upp till min avd KA, det är så skönt att ha dom där, den tryggheten. Jag var lite snurrig i skallen, ont i magen nu igen. Ja jag får ju helt enkelt börja om efter detta ingreppet, men jag har inget annat val.

 

Dom tog tempen på mig o jag hade feber så jag fick inte åka hem. Jag skulle vara feberfri i 24 timmar för att få komma hem, men jag fick i alla fall åka hem på söndag eftermiddag. Jag skulle vara tillbaka på tisdag kl 09... Jag var glad för min läkare var tillbaka så nu kunde jag få prata med honom o få reda på lite hur det hade gått. Han sa till mig att jag fick bli utskriven så jag blev jätteglad. Han sa att jag måste komma tillbaka om ca 4 veckor för att göra om samma ingrepp med ballongen för min gallgång var väldigt trång.... Det kändes som nån drog undan mattan på mig, jag var ju så glad för att vi hade kommit så här långt men det hade vi inte eftersom vi måste göra om det igen. Jag blev så ledsen o orolig igen.

 

Jag ser inget slut på det hela, kommer jag att få ha det här dränaget hela livet eftersom min gallgång är så trång ? Vad kan dom göra ?

Jag ska ringa till Cornelia på avd o prata lite med henne om detta,, även det att jag får sån panik med masken om dom kanske kan göra det på nåt annat sätt ?

Ni kanske tycker att jag är löjlig men jag kan inte rå för det, jag får ångest bara jag tänker på det. 

Det är inte roligt längre. Jag går här hemma o mår dåligt, dels för jag har ont i magen, sen fibron, den är hemsk just nu o den här ångesten över att det aldrig tar slut. Jag är så rädd, jag vill inte vara rädd men jag är det ändå, det är inget jag kan styra över. Jag gråter när ingen hör mig eller ser mig. Jag vill inte oroa mamma, hon har ju oxo fått utså mycket nu när jag har varit så sjuk, hon har verkligen ställt upp på mig ♥

 

Tänk om dom kunde säga till mig att dom inte behöver gå in igen, att allt är bra o det kommer inte mer att hända nåt med gallan utan att den rinner som den ska. Jag orkar inte vara sjuk, jag är matt, skakig, trött, så fort jag gör nåt så kan jag knappt andas, jag är helt utmattad men det går över när jag får vila en stund, tack o lov.

 

Jag vill bara att det ska vara över nu, jag vill inte ha den här oron på mina axlar längre.

 

   

Ådran sprack så det svullnade upp på armen på mig, det gjorde så ont o jag var svullen i flera dagar. Detta var under dom 5 första veckorna, då var jag inte riktigt klar i huvudet.

 

 

Stenarna som dom plockade ur gallblåsan.

 

          

Snittet som dom öppnade på magen började vätska sig så dom fick ta bort många agraffer för att ha såren öppna, dom var ca 3 cm långa o ganska djupa, jag hade 3 såna öppna sår som dom la aquacel i för att vätskan skulle "dras" upp. Bilden går att förstora.

         

Det går att klicka upp bilden.

Här är mina 2 dränage. Den runda som lär längst ner gick ett rör in i buken på mig, det läckte galla ut i påsen för det ville inte rinna rätt,, ja som det skulle utan rann ut i buken så dom tömde den på minst 500 ml varje dag, om inte mer.

Jag fick ha det så här i 3 veckor, sen fick jag åka till Linköping för att sätta in det andra dränaget, det längst upp. Det går in i levern, ut i gallgången o sen till tarmen, det är ju så gallan ska rinna men det vill sig inte riktigt. Så det är den översta som dom opererade på skärtorsdagen oxo, dom vidgade gallgången, tog bort den gamla o satte in ett nytt dränage.

Det kommer hemsjukvården o spolar varje dag o sen måste dom lägga om det oxo ibland så det får jag hjälp med, o hemsjukvården är jättebra oxo så jag har haft tur med dom.

 

Innan rev jag sönder såret som precis hade läkt, det som mitt ena dränage satt i så jag fick plåstra om det själv nu. 

 

Detta börjar ta på mig nu, jag vill inte vara ledsen längre eller orolig. Jag önskar så att jag kunde styra över mina känslor men det kan jag inte. Jag kan inte bara säga till mig själv att ta mig i kragen, det funkar inte.

 

Jag får tänka positiva tankar även om det är svårt men jag måste ju på nåt sätt..

 

I morgon kommer syrran o min svåger på lite fika så det ska bli skoj att träffa dom.

 

Syrran har ringt till mig så gott som varje dag när jag har varit sjuk, tack för din omtanke älskade syster ♥

 

Jag har fortfarande inte orkat svara på era kommentarer, dom är ganska många, dom finns där o jag kommer att svara på dom snart, förlåt för att jag är så seg ♥

 

Dröm Vackra Drömmar, var rädda om er o varandra. Puss I Pannan ♥