Ja tiden går fort trots att jag fortfarande kämpar. För 4 år sen fick jag åka in akut med smärtor i magen ut i sidan o mot ryggen. Ja det gjorde jag den 6e feb 2019.. Men då hade jag gått med smärtor o kramper i nästan 4 år för det var ingen som tog mig på allvar. Så den 6e klarade jag inte av det så mamma körde in mig till Närakuten, jag fick direkt åka ner till Akuten o där var jag fast. 

 

Min gallblåsa var så sjuk så dom kunde inte ta ut den med titthål som dom oftast gör. Den var för storad, hård, inflammerad o hade neckrosprickar ( gallblåsan höll på att dö ) på vilket INGEN läkare har sagt till mig,, det har jag läst själv i min journal. Det var även många stenar o grus. 

 

Dom fick tillkalla flera läkare för det blev akut, det blev allvar,, jag hittar inte ordet men istället för att ta ca 1,5 timme så tog det över det dubbla.. 

 

Vid operationen opererade dom in ett dränage i magen o det läckte hela tiden,, väldigt mycket så dom fick tömma det hela tiden. Jag fick sepsis, en feber på 40,4 tror jag det var o en sänka på 561,, den ska ligga under 5.. 

 

Jag kommer ju inte ihåg så mycket av den första tiden men jag kommer ihåg när läkaren sa att jag var så jättesjuk. 

 

Sen fick jag åka till Linköping o det var en hemsk upplevelse, det såg ut som jag hade hamnat på 50-talet. Jag ville hem till Ryhov igen. Så jag låg där i 2 dagar sen kom ambulansen o hämtade mig,, tack o lov... 

 

Låg inne 5 veckor första omgången... Dom flesta på avdelningen var jättebra men sen fanns det några som var mindre trevliga.

 

Nu har det gått 4 år o jag har fortfarande väldigt ont i magen. Dom har förstört den när dom skar av nervtrådarna så högra muskeln i magen är paralyserad. Den går inte att träna upp heller. Det gör ont vad jag än gör, så fort jag rör mig.. 

 

Har ju varit i Malmö för en utredning om dom ev kan operera o sätta in ett nät, men även om dom kan göra det vet jag inte om jag vågar chansa ? Dom har ingen muskel att fästa den i så då måste dom fästa nätet i mina revben o det kan ge kronisk smärta resten av livet... Jag har tillräckligt med smärtor o dom kan inte garantera att det blir bra. Detta skulle i såna fall bli en stor operation, o det förstår jag ju, men jag vet inte om jag vågar riskera nåt ? Jag kanske har det "bra" som jag har det då ? Om man nu kan säga att jag har det bra för det har jag inte. 

 

En operation är som rysk roulett ,,, du vet inte om du överlever. 

 

Jag har ju fått korsetter o visst kan det vara skönt när det sitter åt lite,, men samtidigt så gör det ont när det sitter åt för det klämmer. Ja jag får välja mellan pest eller kolera. Vilket ska jag ta ? 

 

Jag har ju fått ett navelbråck nu oxo som gör jätteont,, troligtvis är det för att min bukvägg är så papperstunn så det har blivit så där oxo. NÄR FAN SKA DET TA SLUT ?

 

Vad kommer härnäst ?

 

Man tycker ju att det borde bli bättre med åren då man har tagit bort gallblåsan men i stället har det kommit till mycket annat. 

 

Det o mycket annat har tagit så mycket på mig så jag mår inte bra, jag känner mig inte lika glad längre o så har det varit länge nu. Men jag försöker att inte visa det för jag gnäller så mycket annars om min värk o mina hemska fötter,, som tack o lov har blivit lite bättre. Suck. 

 

Dom säger att man inte får mer än man klarar att bära.... Men jag går snart på knäna för nu är det TUNGT. 

 

Men jag är tacksam för att mamma alltid ställer upp o har ställt upp   

 

 

I tisdags var det dags att gå upp tidigt för att hinna med tåget till Malmö. Vi lämnade av Neo hos Tilda o sen körde hon mig o mamma till stationen. 

Väntade på tåget som skulle ta oss till Nässjö. När vi sitter på tåget saktar det in,, stannar helt. Ja vi hade inte många minuter till vårt andra tåg skulle gå från Nässjö. 

 

Dom ropar ut att en lastbil hade kört på en stolpe eller ledning,, ja nåt var det så det var stopp. Jag blev så nervös o sa till mig själv att vi aldrig kommer att hinna med tåget. Dom gjorde 2 upprop o på det 3e sa dom att även det andra tåget var lite försenat,, med ca 10-15 minuter... 

 

När vi hoppade av tåget, traskade vi på i rask takt till nästa spår.. Jo då,, vi hann. Vi fick t.o.m stå o vänta några minuter. När tåget kom såg vi att det var fullt med folk, men det gjorde ju inget för vi hade våra platser. Det var flera hundar i djurvagnen o det gjorde så att jag saknade Neo. 

 

Allt gick bra o det gick faktiskt fort oxo. När vi kom till Centralstationen frågade vi värdarna där var vårt tåg skulle gå hem o det var lätt att hitta.. Sen gick vi ut till bussen, tog den till läkaren. Jag trodde att det var inne på sjukhuset men det var det inte så vi fick gå en bit, det var inte långt. Vi var där 1 timme innan så det var skönt att sjunka ner lite o bara ta det lugnt. Tänka lite på vad jag skulle säga till läkaren, jo då jag hade en fusklapp =) 

 

Läkaren var underbar, han lyssnade, förklarade o undersökte. Han sa att OM det skulle bli en operation, att sätta in ett nät i magen på mig där läkarna hade förstört mig så skulle det bli en stor operation. Han hade själv aldrig gjort en sån stor operation men hans kollegor har gjort det. Han skulle ta upp detta med sitt team, med andra läkare. Han sa att det är lätt för en del läkare att lova saker som dom inte kan hålla men det gjorde inte han. Han sa oxo att OM jag kunde opereras o sätta in ett nät,, skulle det gå från vänster sida på min mage över till högersidan. OM det inte skulle gå att fästa nätet i en muskel är dom tvungna att fästa det på mina revben.. Mina REVBEN !!! Herregud... Han sa att detta kunde göra så att jag fick hemska smärtor resten av livet.. Sen är ett nät inte "flexibelt" så det ger inte med sig när jag rör mig.. Det kommer mao att strama åt om jag rör mig o ge mig en obehagskänsla samt kanske värk. 

 

Sen har jag ärret från min operation som gör hemskt ont i bland. På vissa ställen har jag ingen känsel men på vissa har jag så ont. Han sa att det går att göra om det ärret, ta bort det o sy ihop det på nytt. Men då blir det en sövning o det vill jag inte göra lättvindigt. Så jag kommer att ha det så här tillsvidare. 

 

Allt detta pga en misslyckad galloperation 2019 där dom skar av mina nervtrådar. Läkaren sa oxo att jag har ett stort,, ja vad sa han ? Att det är ett stort område som buktar ut o han förstod att jag hade ont. Han sa oxo att jag ska vara försiktig på det området eftersom det är oskyddat då min bukvägg är papperstunn o inte gör nån nytta. Han sa oxo att OM det blir en operation så kommer nätet inte göra så att jag kan träna upp magen igen men det förstod jag innan han sa det.. Det kommer bara att hjälpa mig att hålla in magen så den inte buktar ut så som den gör nu. Så fort jag gör nåt buktar det o gör ont. 

 

När sskan skulle ta blodtrycket så pumpar det på så hårt o jag får så ont pga min fibromyalgi så det blev ganska högt. Jag kommer inte ihåg hur högt det blev, men jag sa att jag i vanliga fall inte ha högt tryck utan det blir så när det gör så förbenat ont. 

 

Sen tog vi bussen till Centralstationen igen o där fick vi vänta för det tog ca 1 timme hos läkaren. Alla där var förresten trevliga o det var dom på Centralstationen oxo. 

 

Mamma köpte nåt att äta o jag köpte så jag tog med mig en räksallad på tåget. Jag fick träbestick o det avskyr jag. Jag ryser bara jag tänker på det men det gick bra ändå att äta salladen. 

 

Vi åkte snälltåget hem o jisses.. Jag trodde att vi hade hamnat i motorrummet för det smällde o levde. Det var så kallt, en pina. Vi sa detta till tågkonduktören eller ja dom som springer runt på tåget.. Han sa att man får det man betalar för.. Ok... Men sen kom han tillbaka o sa att vi kunde få gå till nästa vagn. Vi fick ta sista kupén o det var underbart. Det var tyst,, varmt o sätena var mjuka o sköna. Det var lyx. Vi hade t.o.m, sällskap av en nyckelpiga =) 

 

Väl i Nässjö fick vi vänta 1 timme på att bussen skulle gå hem till Jönköping. Då var vi tvungna att vänta in tåget efter oss som var försenat så det blev lite senare där oxo. Tack o lov för värktabletter.. 

 

Satt skönt på bussen o på vägen hem ringer min dotter "svärdotter" o frågar hur det hade gått. 

 

Tilda hämtade upp oss o sen körde vi hem henne,, sen åkte vi en snabbis till Ica Maxi o handlade innan vi åkte hem till syrran o svågern o hämtade Neo.. SOM JAG HADE LÄNGTAT EFTER HONOM. 

 

Jag plockade i ordning lite när vi kom hem men sen la vi oss. Både jag o Neo somnade ovaggad. Han var så trött, men han hade haft en bra dag med Tilda, Julia, Linus , syrran o min svåger. 

 

Dagarna efter så har jag haft en djävulusisk  värk. Men det visste jag redan innan jag åkte att jag skulle få.. 

 

Ja,, allt detta som hände i tisdags berodde på den operationen som dom gjorde 2019 o tog bort min gallblåsa när allt gick åt skogen. 

 

Det var en bra dag även att jag var helt slut. TACK SNÄLLA MAMMA FÖR ATT DU FÖLJDE MED MIG   

 

Måste göra ett tillägg.. När vi sitter o väntar på att bussen ska gå från Nässjö till Jönköping så kommer busschauffören o suckar o säger att en av dom som skulle åka med bussen hem hade gått till Ica för att handla nåt att äta för han var hungrig =) 

Tror ni att busschauffören väntade ? Nej det gjorde han inte.. Så vi rullade hemåt =) 

 

 

  Ja detta satt vi i en bra stund innan vi fick komma in till kupén. 

 

     

Tidigt på morgonen inne i Jönköping. 

 

 

Satt nära djurvagnen eller vad man säger. Det var 3 hundar där. 

 

 

Fin kyrka i Malmö,, det var inte lätt att ta bilden från bussen. 

 

 

Satt o väntade på att klockan skulle gå. Helt plötsligt så börjar gubben prata så högt med en gång så både jag o mamma hoppade högt =) 

 

   

Centralstationen, det var så kallt där. 

 

 

Snälltåget.. Det var så risigt i alla fall i den vagnen vi hamnade i först. 

 

 

Gången till kupéerna 

 

 

Ja ni ser ju,, det var helt otroligt skönt att få sätta sig där. 

 

 

Gott med räksallad men besticken kunde fått vara av plast i stället. 

 

 

Lilla nyckelpigan. 

 

 

Stationen i Nässjö.

 

   

Neo är hemma hos Tilda.

 

 

Neo är med Julia.

 

 

Tillslut slocknade han hos syrran vid granen =) 

 

Ja det var en lång dag för oss alla inblandade. TACK för hjälpen med Neo, jag uppskattar det verkligen. 

 

Nu är det dags för Neos kvällsmat sen ska mormor ut med honom. 

 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar. Puss I Pannan   

 

 

I dag har jag tvättat o duschat så det ska bli skönt att lägga mig snart. Mamma tog med Neo ut så det var skönt. Det har varit en lång dag. Det är så jobbigt att byta i sängen för det är så tungt o mina armar blir som gelé. 

 

För ett tag sen var jag hos läkaren på Öron Näsa Hals för jag har problem med halsen. Jag har en sjukdom som heter Plummer Vinson o det är så att mina muskler i halsen inte samarbetar o på så sätt sätter jag i halsen väldigt ofta. Men det är i matstrupen så jag får luft tack o lov, men det är jobbigt o det kan sitta en bra stund innan det lossnar. Ibland blir jag lite rädd att det ska sätta sig i luftstrupen. 

 

Hur som helst så har jag en punkt i halsen som gör ont. När jag rör huvudet fram o tillbaka så känns det som att det är en knöl eller nåt,, men man känner den inte utanpå. Det är inte sköldkörteln för den tar vi prover på titt som tätt pga mina mediciner. 

 

Det var en läkarstudent där så det tog sån tid, hon var väldigt noga o ställde massor med frågor o undersökte mig. Sen var det dags för lite bedövning..

 

Först fick jag den här tussen som var dränkt i bedövning.. Sen när jag hade suttit en stund med detta fick jag komma in igen o då sprutade läkaren extra så det skulle bedöva mer o det gick ju rätt ner i halsen o var så starkt o smakade s k i t  så jag höll på att spy, men klöktes "bara". Det var hemskt.

 

   

Dom var snabba med att ge mig den här spypåsen =) 

 

 

Ja,, sen var det dags att gå ner med slangen genom näsan o ner i halsen.. SVÄLJ säger han hela tiden o det är banne mig inte det lättaste när man hulkar. 

Det var svårt att komma in med slangen i näsan för jag har sammanväxningar o hål i skiljeväggen pga för mycket användande av nässpray så sluta med det OM ni använder det. 

 

Men det gick i alla fall att ta sig igenom näsan o ner i halsen. Han tittade o var väldigt noga. När han pratar o förklarar medans jag sitter där o hulkar så snappar jag inte upp vad det är han säger. 

Men han såg ingen knöl o det blev jag så glad för, jag var rädd att det var nåt farligt. 

 

Men han sa att jag var jätteröd o det var irriterat. Han sa att det var frätt o frågade om jag hade sura uppstötningar ? Jo då dom är hemska,, som helvetes eldar o det sitter i i flera dagar sen. Jag hade även fått strupkatarr så jag ska äta omeprazol x 2 i minst 6 veckor. Jag hade precis slutat med dom men det är lika bra att fortsätta. 

 

Om det inte blir bättre o jag fortfarande känner av det onda i halsen ska jag tillbaka den 29;e dec. Hittar dom inget då kan det bli en gastroskopi o det har jag gjort innan o det är hemskt, jag gör det inte i vaket tillstånd nåt mer, så dom får söva mig. Men jag hoppas att det ska vara slut med allt nu. 

 

Sen har jag känt att jag har haft ont i min navel, det har jag haft ett tag nu. Ringde VC o min läkare sa att jag kunde avvakta så det gjorde jag. Men sen började det göra ondare så jag ringde en måndag o fick tid redan på tisdagen. Dom är väl rädda nu hur det ska bli med magen då läkaren har förstört den,, nä inte min läkare på VC.. Men hur som helst så undersökte han mig o det gjorde ont. Han frågade vad jag trodde att det kunde vara ? Han trodde väl att jag var rädd för cancer men det var jag inte. Utan jag sa att det kan vara ett navelbråck eller nån inflammation. Ja sa han,, du har rätt det är ett navelbråck så nu har jag det oxo... Som om jag behövde mer !!!  Men jag ska avvakta nu o se när jag får komma till Malmö till bukväggsspecialisten innan dom gör nåt åt naveln. Jag är lite rädd för detta faktiskt för om det skulle bli en operation så är det inte säkert att dom kan sy ihop mig för min bukvägg är papperstunn så dom har inget att fästa i. Detta gör mig nervös o rädd. 

 

Det kommer till saker hela tiden o det tar så på krafterna. All oro knäcker mig, jag vet att det inte är nåt farligt men allt som jag har tynger mig. Det tar på värken så den är hemsk. 

Jag har inte orkat med fb på snart 2 månader, har gjort några inlägg på insta o nåt enstaka på tiktok. 

 

Det är inte mycket som är roligt längre, det är mer än så här än det jag har skrivit som knäcker mig. Jag mår så dåligt o gråter mig ofta till sömns. Men,, det kanske blir bättre i ett annat liv ? Jag kan ju bara hoppas för detta livet är nog kört. 

 

Jag önskar att jag hade nån,, att prata med,, någon som förstod. Ja förutom mamma, henne har jag alltid. 

 

Undra vad som händer här näst ? Undra hur det blir i framtiden ? Kan det bli värre ? Jo då, det kan det.

 

Jag vill bara ha en dräglig dag, en dag med "vanlig" värk o inte mycket annat. Att det lugnade ner sig.

Jag orkar inte mer. 

 

Men mycket ska väl ha mer ? ! . 

 

God natt o sov gott. Puss I Pannan   

 

 

 

Jag skulle kunna räkna upp alla sjukdomar jag har o allt som jag får fightas med men det orkar jag inte, jag tror inte ens att jag kommer ihåg allt förrns just den gör sig påmind. 

 

Jag opererade gallblåsan feb 2019, dom sa att om jag hade kommit in några dagar senare hade jag kanske inte klarat mig. Tack för den, som jag har tjatat om den värken i magen i flera år men dom sa att det var min fibromyalgi.

 

Efter galloperationen blev jag jättedålig, ja det har jag skrivit om innan så det gör jag inte nu. Men,, min läkare då sa att det är ganska vanligt att man kan få ett bråck vid operations ärret men det dröjer länge. Jo tack,, det var nåt som hände nästan direkt så jag tog upp det o en läkare sa att det var ett bråck. Jag levde med det, o det blev bara större o större o jag fick ondare o ondare i magen. Jag kontaktade först VC, men min läkare där sa att jag måste kontakta min läkare på Kirurgmottagningen o det gjorde jag. Han sa då att dom inte har planerade bråckoperationer ,, det gör dom i Eksjö så en remiss skickades dit. Jag kom dit till en trevlig läkare som sa att jag måste vänta ca 1 år pga coronan o det förstod jag. Men vi skulle stämma av under halva tiden o då fick jag prata med en ny läkare för den andra hade slutat. Han sa att det inte var nåt bråck utan att det var bukväggen som var för tunn, han ville ha en röntgen, men vi skulle höras av igen i november. Han stod fast vid att det var bukväggen o jag fick en ny röntgen här i Jönköping. Fick sen åka dit o han var dryg som tusan, ja det har jag förklarat här innan, det kan hända att jag blandar ihop det lite ? Men jag har röntgat 2 ggr för att se om det hade ändrats. 

Bukväggen är tunn o det går inte att göra nåt åt det. Jag fick en remiss till Team Olmead för att skaffa en gördel,, ja en gördel som jag ska gå med resten av livet. Jag var så besviken o ledsen när jag åkte därifrån, detta är mitt liv,, resten av mitt liv.

 

Jag ringer till Kirurgmott o säger att jag inte kan leva med detta, jag måste få hjälp för jag har så ont i magen, vad ska jag göra ? Sköterskan säger att jag ska höra av mig till VC igen för dom skriver redan ut värktabletter till mig för min fibromyalgi,, men jag säger att det inte är den jag har ont av. Jag får en tid till min läkare där o han säger att han ska skicka en remiss till specialisterna i Malmö. Det har gått 4 veckor snart, jag ringde dit i torsdags tror jag det var o sköterskan på mottagningen var trevlig men kunde inte hjälpa mig så hon skickade mig vidare så jag fick prata med remissavdelningen. Sköterskan var dryg, kort i tonen o förklarade att dom inte har läkare där varje dag o visste inte när dom skulle komma dit ? Va ?? Jag kände att allt var kört, ingen vill hjälpa mig o jag började gråta, då säger hon hejdå o lägger på luren. 

 

Jag hade tänkt ringa i måndags igen men sa till mig själv att jag avvaktar till fredagen för då hade dom haft hela veckan på sig att ha läkare där. Men,,, i fredags fick jag ett brev från Malmö o jag bröt ihop totalt. 

 

 

 

5 månader ??? Ska jag gå i 5 månader till o det ska hinna töja ut sig ännu mer ? Vad ska jag göra ??  Jag måste ju vänta på specialisterna, att dom ska kunna hjälpa mig, dom är ju trots allt specialister... Men det hjälpte ju inte när dom opererade mig,, då var det en Överläkare, en Specialist o en AT läkare. Vem av dom klippte av mina nervtrådar som paralyserade min muskel ? Vem vill ta på sig ansvaret ?

 

Ska dom säga - Du skulle kommit in tidigare för nu kan vi inte hjälpa dig ? Det har gått för lång tid ? JAG HAR JU FÖR F-N SÖKT SÅ FORT JAG FICK SÅN VÄRK I MAGEN O SEN EFTERÅT OXO.

 

Jag ska ringa o göra en anmälan till olika instanser. Jag ska även ringa till Team Olmead o kolla upp detta med gördeln, för att se om den kan hjälpa mig ? 

 

Vet ni hur det känns att gå med en gördel hela dagarna ? Den är i vägen, den klämmer när jag måste böja mig ner men det är ändå på något sätt skönt när det sitter åt,, ja om jag inte rör mig för mycket. Den gördeln jag har nu är mjuk o jag vet inte alls hur den andra gördeln blir ?

 

TÄNK OM DET HAR GÅTT FÖR LÅNG TID ?

 

 

Jag vet inte var jag ska börja ? Det började ca 2015 då jag fick ont i magen ut i höger sida o bak i ryggen. Jag sökte för detta o dom sa att det är min fibro, gå hem o ät värktabletter. Jag sa till dom att jag äter högsta dosen så det går inte ta mer. 

Sökte flera gånger men jag påpekade det även när jag var hos läkaren för andra saker. Jag fick då samma svar, fibron, ta medicin, vila. Har du fått diagnosen fibromyalgi så har du INGA andra sjukdomar, allt är fibromyalgi. 

 

Jag kämpade med smärtan o såna hemska kramper som kunde hålla i i flera timmar efter det var jag helt slut. 

 

2019 fick jag åka in akut,, dom sa - Hade du kommit några dagar senare så hade du inte klarat dig. TACK för att ni tror på mig då när jag söker för det. 2 dagar efter det opererade dom bort gallblåsan. Massor med strul, jag fick sepsis, sänka på 561, 40,5 i feber mm. Dränaget som jag hade räckte inte så dom skickade mig till Linköping ,, ett ställe som Gud glömde, det var fruktansvärt där o jag var glad när jag fick komma hem till Ryhov igen. Jag låg inne 5 veckor första omgången o sen ett par veckor. Men hela 2019 var jag dålig o hade svårt att komma tillbaka. 

 

Bara efter ett tag märkte jag att min mage "putade" o läkaren hade sagt att man kunde få ett bråck o självklart skulle jag ju få det oxo. Sökte för detta o första läkaren ,, VC sa att det var ett bråck. 2a läkaren på Ryhov sa att det var ett bråck. 3e läkaren i Eksjö sa att det var ett bråck men vi kunde inte operera just pga coronan så jag skulle vänta 1 år. Vi skulle ha kontakt efter halva tiden o det hade vi. Sen när det hade gått ett år,,, i november så får jag en ny läkare för min andra hade slutat. Han var dryg o väldigt kortfattad. Han sa att det inte var något bråck o det finns inget att göra nåt åt det. Jag fick sen en kallelse till Eksjö till honom som jag inte gillade, han var lika dryg då o lite tyken. Han förklarade för mig att min muskel var paralyserad o det finns inget att göra nåt åt saken. Jag blev ledsen o började gråta men det fanns ingen empati där. 

 

Jag fick ytterligare en röntgen som visade samma sak. Väldigt papperstunn bukvägg o levern låg utmed magen o därför ligger den oskyddad. Jag måste nu vara försiktig så jag inte får några hårda slag mot det stället.. När jag hade gjort mina röntgen så kontaktade jag VC o pratade med min läkare där o han förklarade lite vad som sas på röntgen, han sa oxo att han inte är nån kirurg o det vet jag men jag var nöjd med att få prata med honom. Sen pratade jag med min läkare på Ryhov o han sa att han skulle skicka en remiss till specialisterna i Malmö. 

Jag vet att sånt här tar tid men när man går o har ont hela tiden så blir man både ledsen o arg.

 

I dag har det gått 3 veckor, jag ringde till kirurgmottagningen på Ryhov i går o

Hon sa att jag skulle vända mig till VC för att få medicin mot magen för jag har så ont eftersom jag redan har fibromyalgi o värktabletter den vägen. Men dom har inget med min mage att göra. Hon sa att jag skulle höra av mig till olmed ang gördeln, även om det kostar pengar då slipper jag lägga ut pengarna på ett läkarbesök ?????? Dom ville inte ta i det nu eftersom jag hade fått en remiss till Malmö så jag måste vänta på den även att jag har sån värk. Hon påpekade oxo att dom bara gör canceroperationer ,, planerade o att Eksjö har hand om gallan,, men dom hade jag ju inget förtroende för,, det sa hon rätt tyket. MEN när det är dom som har förstört min mage så borde dom ta hand om mig oxo.

 

Jag fick numret till Malmö o i dag fick jag tag i dom. Sköterskan som jag pratade med sa att dom hade tagit emot remissen men att hon inte kunde hjälpa mig . Jag frågade när hon trodde att en läkare kunde titta på min röntgen men det visste hon inte. Hon hörde att jag började gråta, jag sa att jag har så ont i magen o jag berättade för henne vad dom hade sagt igår på kirurgmott på Ryhov. Hon sa att det enda hon kunde göra var att koppla mig till dom som har hand om remisserna så det gjorde hon. Den sköterskan var så kall o kylig ingen empati alls. Jag frågade om dom inte kunde skynda på det lite för jag har så ont i magen men då sa hon till mig - Ja då får du väl åka in akut. Jag började gråta o sa att ingen vill hjälpa mig i detta trots att det är vården som har gjort det mot mig. Jag frågade när hon trodde att en läkare kunde kolla på det men hon sa att det finns inte läkare där alla dagar o hon visste inte när dom skulle vara där,,,, kanske nån gång nästa vecka,, ja kanske i början av veckan men hon var inte säker sen sa hon hejdå o la på .  VEM FAN SKA HJÄLPA MIG ??

 

Även om jag skulle åka in akut så tar dom inte heller i det eftersom det ligger en remiss i Malmö, då "rotar" dom inte i detta det vet jag för så har det varit alla andra gånger det har varit nåt. 

 

När jag läste min journal så stod det: 

Diagnos/Åtgärd